torsdag 15 december 2011

you shoot me down, but I won't fall

När ena saken börjar klarna då blir en annan sak mörk. jag vet seriöst inte hur mycket mer jag kommer kunna ta.. Speciellt inte när det gäller mina hästar, det gör för ont. Det är inte kul längre och just nu orkar jag inte.

Nu behöver en fast punkt i mitt liv, någonstans där jag kan känna mig tygg, med någon som bryr sig om mig. För just nu känner jag mig ganska vilsen. Jag har ingenstans att bo, ingen trygghet, ingenting, absolut ingenting.. Det ska inte behöva vara såhär! 


Snälla gud om du finns, låt det inte vara något fel, det får inte vara det... Fina bäbis

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar