Jag vet, jag söker tröst

Var ska man börja? jag är så himla arg och ledsen just nu.. Kan knappt tänka klart! Men jag hoppas att du kommer läsa det här, för just nu kommer jag knappt kunna kolla på dig. Väx upp, snälla jag ber dig. Jag har gråtit och mått dåligt för din skull, jag har ställt upp varje dag och gjort allt för att ditt liv ska bli bättre, men vad får jag? Ingenting, jag får skit ist! Vi är en familj, då hjälper man till och stöttar varandra. Men du får oss bara att må dåligt. Jag vet att du vill leva ut ditt liv, men gör det inte på det här sättet! Dina utbrott och "fjortislekar" får OSS att må dåligt. Jag är så jävla trött på det. Jag ska inte behöva gå runt och oroa mig för dig, men det gör jag! Varje helg kommer det en stor klump i magen för jag vet aldrig hur det blir! Och förstå varför jag tycker son jag tycker, för jag är rädd! Rädd för vad som ska hända.. Men just nu känner jag att nästa helg så kan du fan stanna där nere, för om han är viktigare än oss så behöver inte vi dig. Och du kan fan åka till Island över jul också, för vem vill fira jul tillsammans med sin familj liksom?? Vi klarat oss ensams som vi jämt gör ändå så.. Men snälla, resten utav tiden var en mamma jag ber dig, för jag orkar inte.

Är det såhär det ska vara? 20 år gammal och nästintill dödslängtan, bara för att allt runt omkring mig är kaos?! När ska allt ta slut? Jag är så trött på det, om det finns en Gud så ber jag dig att ändra på det här för det funkar inte längre.. Jag kan inte ställa upp på allting längre. Och om någon tänker tala om för mig hur värdelös och dålig jag är på allt så säg det nu, så jag slipper höra det igen.. Och en sista sak, jag önskar att jag hade dig just nu.. Jag behöver dom underbara stunderna mer än något annat.. Jag skulle göra allt! Godnatt