somliga ljus brinner aldrig ut

Har varken haft lust eller orkat skriva något i bloggen nu på några dagar, men nu så :) Dom senaste dagarna har varit väldigt jobbiga, har hela tiden försökt gjort något som har fått mig på andra tankar, vill inte tänka på det som hänt.. Men börjar inse att jag måste börja tänka på det för att kunna klara det här. Jag måste försöka gå vidare hur jobbigt det än är.. Jag är så tacksam för alla fina kommentarer jag har fått, att det verkligen finns folk som tänker på mig när detta otroligt sorgliga hände.. Jag är så glad också att det finns så otroligt underbara männiksor som har stöttat och ställt upp, speciellt min mamma, jag älskar dig mamma! Och Tessa, David o hans mamma, ni är så underbara! TACK för att ni finns <3

Har nog fortfarande inte förstått vad som har hänt, det är jobbigt att förstå..
Jag vill inte inse vad som har hänt! Det kommer nog att ta tid antar jag.. Det värsta är att jag aldrig fick chansen att hinna förbereda mig, jag fick mindre än 12 timmar på mig att försöka förstå vad som skulle hända... Jag fick aldrig chansen att göra något, jag han aldrig! Och jag ångrar mig så himla mycket att jag inte gjorde något innan, när jag hade chansen, men ja visste ju inget. Det är de som är jobbigast att jag inte visste något, verkligen ingenting.. Jag blir att må illa av det här, jag mår dåligt hela tiden eftersom att det känns som att det är mitt fel. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få tiden att gå tillbaka. Min största önskningen, det jag önskar mig i julklapp är att få tillbaka min älskade shalle!!! Men jag får nog önska mig det tills jag dör själv eftersom det aldrig kommer att hända.. USCH VAD DET HÄR ÄR JOBBIGT! kommer alltid att hata datumet; 19 NOVEMBER, det är numera ett helvetes jävla skit datum..
Du finns i mina tankar hjärtat, glömmer dig aldrig<3

vila i frid

Och till sist så hoppas jag att just du läser just det här:
du finns inte i min värld längre, jag vill inte ha något mer med dig att göra.