Min familj

I flera veckors tid har jag vart fruktasvärt känslig, speciellt i allt som rör min familj. Jag har haft så många tankar och funderingar, om hur allt har blivit. 

Tror allt började för snart 1 och ett halvt år sedan när mormor dog. Har valt att inte vilja prata om det utan håller det mest för mig själv. Det är så himla jobbigt att ens tänka på att hon inte finns längre eller att jag aldrig kommer att få träffa henne igen. Men på grund utav allt det så har jag blivit så rädd att förlora någon nära igen. Bara tanken får mig att må illa, vill aldrig behöva känna den känslan igen. Men att samtidigt veta att det för eller senare kommer hända, det får mig att gå sönder i tusen bitar. Jag är otroligt rädd för att vara ensam. 

Jag önskar att jag kunde stoppa ner hela min familj i en kartong och ta med mig överallt, min mamma, min pappa och alla mina syskon, för att sen kunna plocka fram dom när jag behöver dom som mest. Det är jobbigt att bo så långt ifrån alla. Speciellt dom dagarna jag känner att jag behöver dom som mest. och just nu är en sån period. Jag älskar er alla!