Just nu känns det som att det inte går att få det mycket värre, allt rasar samman! Jag försöker att vara stark men faller lika snabbt igen. Jag försöker att stå på mig för att visa att jag är bättre, men nu går det inte längre.. Jag har försökt så länge nu, det känns i hela kroppen hur svag jag är. Allt har gått så snabbt, jag kan fortfarande inte förstå vad som händer. Jag vill bara vakna upp ur denna mardröm. Det är sjukt hur en människa kan få en att känna, hur kan man ha sån makt? Önskar ibland att jag var en tankeläsare så att jag kanske kunde förstå lite av allt som händer.
Att få vakna upp bredvid den personen man älskar varje dag är nog det underbaraste som finns. Att spendera varje dag tillsammans med varandra och sen helt plötsligt så ska man vara ensam, gå och lägga sig i en tom säng på kvällen och sen få vakna upp själv på morgonen är något jag inte klarar av just nu.. Nej jag klarar inte ens av att fortsätta skriva!
Is a house really a home when your loved ones are gone?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar